Superflorence

Dett var ett tag sedan jag såg andra hälften av schizopolish, menar alltså schizo i miss her * gör ett sad fejs*.
Minns sista gången vi träffade och vi satt och försökte klura ut en av livets STORA gåtor.

Dett började som vanligt med att jag försökte få Tara att gå med i ett kloster med mig. Men det gillades icke. Har typ försökt sedan vi gick i åttan, butt no luck. Har velat gå med där enda sedan jag insåg att jag mostlikely kommer die alone, cuz when I'm around anybody who has a Y-kromosom. My brain runs out of my ear.

Men då sa tara något smart (...vilket inte händer allt för ofta, hihi) hon sa att jag tänker för mycket, det är fan true. Så hädan efter ska jag sluta överanstränga mina små stackars hjärnceller, det är synd om dem.

So I'm gonna fäjkit till aj mäjkit.

Ovah n' outh