Superflorence

Som rubriken antyder hände något med min buss på vägen hem. Det har säkert framgått de senaste veckorna att jag inte är ett stort ul-fan. Vare sig av själva bolaget eller bussarna som de väljer att använda sig av. Idag satt jag på etanolbussens grandfather, tror seriöst att det var en av de första bussarna som ul köpte in. Den hade inga bälten, ingen värme, och inga emegency utrustning( fy skäms UL). Det var inte ok någonstans.

I alla fall så satt jag där på bussen och läste min nya bok Catch 22 (som förövrigt äger) och helt plötsligt hör jag ett skrik. Självklart börjar jag också skrika och innan jag hinner samla mig befinner vi oss i ett dike. Känns det bra err, nope. Bussföraren är helt chockad och rabblar massa bajs, och jag som är rädd för typ allt som har med blod och sår att göra. Vågar inte öppna ögonen fören en gammal dam snällt medelar oss att ingen kommit till skada.

Dagens plus är att det kom ett helt gäng bradmän som skulle hjälpa oss, dagens minus medelåldern låg på typ 39+ så det var inte mycket till kött där om man säger så. Ett annat plus var väl att hjälpen kom så snabbt, det tog typ en kvart och sen var hela regionens räddningstjänst där med sina män i högsta hugg. 

Efter all uppståndelse fick vi åka taxi hem, utan en massa krångel från ul:s sida som det brukar var, inget tjafs om resecheckar här heller. Men nu återstår bra ett dilema, ska jag ge vika åt kylan och gå med täckisar imorgon? Kommer känna mig sooo 2000 and late. Men vågar jag uthärda ännu en hemfärd huttrandes pågrund av värmebrist på bussarna. I don't think so. M skulle i alla fall köra på täckisar, men jag venne jag har ju som motto att alltid tänka fashion first.  Can I make it work?  Det får vi se imorgon.....


          

Natti natti!