Superflorence

Asså mörp sitter här hemma och har små ångest över en confession som flög ur munnen igår. Men vad ska man göra man är bara mänsklig.

Det är bara som jag har sagt förut att jag har en väldigt väldigt låg akwardness tröskel, serröst. Om jag kunde bli röd i facet skulle jag typ vara det varannan min. Plus att man har kvar lite hjärnspöken från grundskolan när man fick höra dittan och dattan om sitt utseende och ens personlighet, didn't even know that the scares were still there.. Men det verkar så, även fast man har växt up, och insett hur jäkla underbar man är som person och att man får det bekräftat från sin omgivning typ varje dag.  Så finns äret visst kvar där på mitt lilla hjärta och spricker när man som minst annar det.

Jäkligt jobbigt när man har ingått en pakt med sig själv om att man ska leva livet fullt ut... Men att jag har nått denna självinsikt är väl ett sunt tecken på att jag  är medveten om vad ärren finns och vad som gör att man handlar lite som man gör ibland.

Bara man vet varför man handlar som man gör så är det väl ok än så länge.. Vi får se men jag får inte deppa ner mig i det här..Asså poo detta sommarlov som skulle bli legendary..